Rom!! Underbara kyrkor del 2

Det är uppfriskande och intressant att läsa gamla teologer, alltså riktigt gamla. De tidigaste kyrkofäderna och teologerna som närmade sig evangelierna med sin grekiska bildning som bas och helt utan alla de senare uttolkningar, omtolkningar och intolkningar som vi senare tiders barn har begåvats och betungats med.

Uppfriskande och annorlunda är det också att gå in i kyrkor som har kvar sina utsmyckningar från de tidigaste kristna tiderna. Under mitt senaste besök i Rom åkte vi genom vårvarma gator förbi Stazione Termini längs Via Nomentana till de båda kyrkorna som står precis bredvid varandra, S Agnese fuori le Mura och S Costanza (byggd i början av 300-talet).

I S Agnese pågick en mässa, så vi styrde stegen till S Costanza, som man kan turista i en söndag, eftersom den inte är i regelbundet bruk. Kyrkan är alldeles rund och arkitektoniskt är den helt och hållet romersk, i betydelsen antikt romersk. Från början var den ett mausoleum, alltså ett gravmonument. Inuti är den en källa till förundran; en rad dubbla korintiska pelare cirklar altaret på mitten och  korgångarnas tak är helt täckta av mosaiker. De avbildar blommor, blad och vindruvsklasar, fiskar och fåglar och på några ställen vardagliga människor i vardagliga sysslor; med oxvagnar som forslar druvor till stora kar där glada människor trampar dem till vin. Allt annat än andaktsfullt, men glatt och livsbejakande. Och väldigt vackert!

Två halvkupoler finns uppe i taket; där är mosaikerna mera vad man kunde vänta sig i en kyrka; den uppståndne Kristus visar sig i makt och härlighet, ger Petrus både nyckeln till himmelriket och lagen, representerad av en bokrulle.

Inte ett enda kors någonstans! Vilket förstås gör att jag känner mig litet vilsen samtidigt som jag njuter av mosaikernas stora skönhet. Och påminns så starkt om Ignatios av Antiokia, Ireneus av Lyon och Clemens av Alexandria. Samma blandning av gammalt grekiskt-romerskt och nytt, spirande kristet. Och jag kan inte låta bli att undra om det var enklare, eller ännu svårare, att vara en tänkande kristen då??

Rom!!! Underbara kyrkor, del 1

Fyra dagar i Rom - alldeles för litet egentligen, men alldeles underbart ändå. Solvärme, doft av gräs och varm sten, blommande körsbärsträd och magnolior... Och så kyrkor. Förstås.

Det finns hur många kyrkor som helst i Rom och de í mitt tycke finaste är inte nödvämdigtvis de mest kända. Peterskyrkan lämnar mig mycket kall och barockståten i en del av de andra kändis-kyrkorna sval. Desto varmare blir jag av små kyrkor som ruvar på minnen från de allra första kristna seklen. Sådana finns det, som känt, en del av...

Av dem alla är en framom de andra för mig, Santa Prassede, som ligger något stenkast från turistfällan Santa Maria Maggiore. Prassede (vilket namn!) ligger på en sidogata och har en så anspråkslös fasad att man kan missa hela kyrkan om man inte är observant. Ingången till kyrkan är en smal och föga imponerande port - men så kommer man in i det vackraste lilla kyrkorum man kan tänka sig! Med en 500-talsmosaik i koret som jag inte tröttnar på att se och återse.

När jag var ung och dummare än nu, undrade jag ibland över varför man iddes göra mosaiker - de framstod för mig som klumpiga och litet primitiva. Nu blir jag mer occh mer betagen just av denna gamla och ädla konst som ger så alldeles andra stämningar än målade fresker. Och jag önsklar jag kunde få se dem så som de var tänkta att ses -  praktfullt och andäktigt  glimmande i skenet av levande ljus och facklor.

Levande ljus får man inte se ens i Santa Prassede. Men man kan bli så överraskad som jag blev när jag gjorde mitt andra besök i kyrkan, hänförd över allt det vackra. Jag kom just före stängningsdags och kyrkans präst kom och bad mig, mycket artigt, lämna kyrkan. Jag lyckades formulera mig på italienska så att han förstod att detta är min favoritkyrka i Rom. Det gjorde honom så vänligt stämd att han gav mig ett stort och fint foto av mosaiken.

Och utanför kyrkan vårens värme....