Cyrano i World Trade Center

 

Cyrano i World Trade Center

Bara namnet  - siranåå dö bärsjerack – med det härligt klingande franska sj-ljudet och skorrande ärren – andas romantik. Cyrano de Bergerac är hjälten i skådespelet med samma namn, mannen med  den stora näsan och det stora hjärtat. Soldaten och poeten som kan duellera och författa dikter på samma gång, som tycker att den vackra gesten och den ljuva drömmen är viktigare än pengar och ära. Som är världens bästa fäktare men aldrig får sin älskade Roxanne. Eftersom han själv tror att ingen kunde älska någon med en sådan näsa..

Jag har träffat Edmond de Rostands hjälte många gånger; på både Statsteatern i Stockholm och Ryhmäteatteri på Sveaborg. Förvånansvärt väl har den känslosamma och spirituella poesin i pjäsen låtit sig översättas till våra norröna tungomål. Men framförallt har jag, sisådär tio gånger, träffat Cyrano i filmen med Gerard Depardieu i huvudrollen. Jag skrattar och gråter varje gång.

Cyrano har existerat i verkligheten – en poet och författare i 1600-talets Frankrike vars näsa av allt att döma inte generade honom det minsta. Han såg sig omkring i det samhälle han levde i och fann mycket att kritisera. Sin satiriska begåvning gav han fria tyglar i böcker om fiktiva resor till månen och i pjäser som förlöjligar bl.a. pretentiösa strebrar – en av dem ”knyckte” Molière.

Jag fick nyligen i min hand en bok om fenomenet Cyrano; den berättar både om pjäsens Cyrano och om verklighetens. Och så gick det som det går ibland; jag var med om ett märkligt sammanträffande. Jag låg och läste boken en förkylningsdag och ville hålla litet paus. Så jag tog fram en DVD som en snäll kollega (tack, Jani!) hade lånat mig – en fantastisk dokumentär om Philippe Petit, lindansaren som vandrade mellan de båda tornen i pre-9/11-World Trade Center.

Oj! Det var som att träffa en annan Cyrano! Petit är en fantast, en artist, en märklig personlighet som säkert av en eller annan psykolog kunde diagnosticeras som ADHD-patient eller något dylikt. Full av energi, av drömmar,  av fantasier som han omsätter i praktiken. Med ett intensivt och klart öga för skönheten i  drömmar och ”onyttiga” men storslagna projekt som att gå på lina halvvägs mellan himmel och jord. I slutet av dokumentären håller den intervjuade Petit ett kort brandtal – om att våga drömma,  om att vägra konformera sig och bara göra det som är nyttigt och förnuftigt, om att leva poesi.

Samma sak, emellanåt med samma ord, sade Cyrano i pjäsen och också i viss mån verklighetens Cyrano. Samma andas barn, som säger: fortsätt att drömma. Fortsätt att skratta och gråta och förundras.  Dream on. It’s worth it!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Cyrano_de_Bergerac

http://www.google.fi/search?q=philippe+petit&hl=sv&prmd=imvns&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=jg1OT7GlNczT4QTmy-jNAg&sqi=2&ved=0CFAQsAQ&biw=1280&bih=673