Litet är vackert!

I söndags besökte jag Sinebrychoffs konstmuseum på Boulevarden i Helsingfors. Där kan man i vår beundra etsningar av Rembrandt. Ja just beundrar gör man, för de är oerhört skickligt gjorda, samtidigt som de är intensivt berörande på olika sätt. DET är väl mästerskap: att ha något viktigt att säga och behärska hantverket så väl att tekniken helt och hållet tjänar innehållet.

Der var riktigt upplyftande att sakta vandra runt och vi var ganska många som gjorde det, trots att vårsolen strålade utanför. I övre våningen spelade elever vid de olika musikinstituten för hugade lyssnare, bl.a. piano fyrhändigt. Mycket liv och rörelse var det i huset med kombinationen av bildkonst och ljudkonst.

Och det slog mig, inte för första gången, att det ju faktiskt finns en hel del ställen i Helsingfors där människor, konst och ideer av olika slag kan mötas på ett stimulerande sätt. Det behövs ju faktiskt inte så mycket åthävor - utrymme för konstverken och för människorna. Och ett så lågt inträde att det är möjligt för de flesta börsar.

Så vad behöver vi egentligen det av vissa så hett eftertraktade Guggenheim-museet till? Om vi hade massor av pengar kunde det ju vara roligt med ytterligare en mötesplats. Men när vi (=Helsingfors stad) nu inte har det? Vore det inte bättre att satsa de få pengar som finns på redan existerande institutioner och se till att stadsborna hittar till dem?

Litet är vackert, så är det ofta. Men av någon anledning tenderar de som makten haver att vilja ha STORT. Stora hus, stora budgetar, stora reklamer. Det är alltid farligt när folk i ledande ställning får för sig att det skall ske något STORT just under deras "regeringstid". Makt förblindar och kan få en att tappa proportionerna.

Den finaste av alla de fina etsningarna på Rembrandt-utställningen var i mina ögon den minsta; ett kanske 10 x 10 cm stort självporträtt; alldeles otroligt levande. Jag kände mig plötsligt hisnande nära den för sekler sedan avlidna konstnären. Mycket närmare än när jag imponerat tittat på hans stora dukar i Stockholm och Amsterdam. Litet är vackert.


PS Museet borde i alla fall se över sina svenska översättningar. Dåligt språk är INTE vackert!

http://www.sinebrychoffintaidemuseo.fi/