Jag medger öppet och gärna att jag är förtjust, i en man som gott och väl kunde vara min son. I själva verket finns det en hel del moderskänslor blandade i denna helt platoniska kärlek - föremålet för min ömma låga är mycket pojkaktig, liten till växten och på något sätt rörande, trots att han är världsbäst inom sin bransch. Jag beundrar honom på betryggande avstånd, via televisonen, fotbollens nya riktigt stora stjärna, i klass med Maradona och Pélé, säger de som vet. Och han heter ju Lionel Messi.
Igår spelade förödande skickliga Barcelona, Barca, mot ett nästan ända från början nedslaget Leverkusen. Det blev smått plågsamt att titta mot slutet; Barcas små, snabba och urskickliga spelare for fram helt efter eget skön och dribblade bort de stora, litet tröga Leverkusarna. Och främst bland de små, snabba och urskickliga var, än en gång, Messi.
Han har som sagt ett föga imponerande yttre, men på plan är han alldeles fenomenal - fem mål i en och samma match på Champions League-nivå är häftigt. Till saken hör att han som barn diagnosticerades med en sjukdom som bl.a. hindrade honom från att växa normalt; hans framgångar har inte kommit gratis alls. Kanske han därför också verkar ovanligt lugn och mogen för sin ålder; sympatiskt nog understryker han i intervjuer alltid lagets betydelse; talar om hur duktiga alla hans lagkamrater är.
För en relativt ny fotbollsfan, som dessutom har en son som nu är på väg ut i världen, är Messi en oemotståndlig kombination! Imponerande med sitt kunnande och sin glädje på plan och på något sätt rörande med sin pojkaktiga kropp och vänliga hållning mot alla och envar han möter. Det är väl inte så konstigt att det gör gott i hjärtat att se honom i farten? Och att man blir liiitet förälskad..
http://www.goal.com/en-gb/news/2914/champions-league/2012/03/08/2953931/messi-revels-in-barcelonas-memorable-victory-over-leverkusen-its-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar