Sympathy for the Underdog??

Nu har det gått en vecka sedan EM i fotboll avslutades. En vecka av sommarsol, fåglalåt och blomdoft, (och regn..) och tid att fundera över ett och annat, t.ex. de nyss begångna mästerskapen.Ur min synpunkt var tajmningen perfekt – kalla junikvällar passade det förträffligt att efter jobbet och tappra försök att  njuta utomhusliv retirera till soffan och bli underhållen av skickliga spelare.

Mitt favoritlag Spanien spelade, som väntat, fantastiskt bra, rena fröjden att titta för det mesta. Litet sörjde jag över att Tyskland,som  jag lärt mig att tycka om, föll ut vid semifinal, men å andra sidan var det roligt att se Italien överraska. Vad som helst kan hända i fotboll.. Utom att Spanien förlorar, så är det just nu. Jag som är ny i fotbollsdiggarskaran blir riktigt lycklig av att se dem spela, men det verkar ju som om andra, äldre entusiaster, tycker som jag.

Det som däremot inte var så roligt var att iaktta en del av publiken. Jag tycker så illa om det att man visslar och buar åt motståndarlaget. Litet naiv som jag är tycker jag att fotboll och all idrott främst av allt borde vara en lek och att man oberoende av vem man favoriserar borde kunna beundra skickliga insatser på plan. Men det är väl ett helt föråldrat synsätt. Det tycks mig ibland som om fotboll och andra lagsporter tycks vara ett substitut för riktiga kamper, på liv och död, för krig.

Och det är en nedslående tanke. Är vi människor så aggressiva att vi måste få utlopp för ilska, förakt och andra mindre attraktiva känslor om inte annat så på fotbollsläktaren? Kanske det – bättre är det ju att man låter elva ställföreträdande agera ut aggressionen än att man går och dorvar till någon själv. Men roligt är det inte, nej. Och det som jag har tyckt att är så trevligt hos engelsmännen, sympathy for the underdog, tycks vara på utdöende.

Vilket inte förringar min glädje över att se fotboll i världsklass!! Kanske borde jag moraliskt indignerad vända tyggen åt hela spektaklet, men nej... Någon vis (?) man har sagt ”Det finns de som tror att fotboll är en fråga om liv och död. Jag kan försäkra er att det är långt viktigare än så.” Vad återstår att säga...??